v.45 – COP26, Sverige och ny rapport

COP26 går mot sitt slut och det står nu klart att kärnenergin lyckats ta en central roll. I Sverige fortsatte dock nuvarande strategi att kritiseras, medan en stor rapport från Stanford och MIT rönte stor uppmärksamhet i Kalifornien.

• COP26: Kärnenergins roll uppmärksammas medialt
• Sverige: "Ett svek" att säga nej till ny kärnkraft
• USA: Ny rapport från Stanford/MIT uppmärksammas

_______________________________________________________

COP26: Kärnenergins roll uppmärksammas medialt

Klimatmötet i Glasgow lider mot sitt slut, och vi kan konstatera att det tog 26 upplagor innan kärnenergin för första gången fick ta plats i utspel, debatter och medial uppmärksamhet. Glädjande nog har skillnaden i ton varit stor jämfört med det senaste mötet i Madrid 2019.

Det finns givetvis en rad anledningar till förbättringen – till exempel att det uppmärksammats att skotsk kärnkraft stått för i genomsnitt 70% av all el konsumerad under själva mötet - men till syvende och sist är det troligtvis så att utveckligen främst är en kombination av en betydligt högre profil av det internationella atomorganet IAEA, samt tydliga ställningstaganden av bland andra USA, Storbritannien, Ryssland, Kina och Frankrike.

Vi har tidigare skrivit om USA:s satsning i Rumänien, Kinas 150 reaktorer på 15 år, Macrons uppvaknande i Paris samt Storbritanniens nya finansieringsmodell, och kan nu glatt fylla på med nyheter som att det Rolls-Royce-ledda SMR-konsortiet i Storbritannien säkrat 440 miljoner pund i investering, samt att Frankrike avser bygga sex stycken stora nya EPR-reaktorer på hemmaplan. Utspel som givetvis varit svåra att blunda för i bevakningen, och som man kan läsa mer om i till exempel The Express och Reuters.

På förhand såg det dock mörkt ut för kärnenergin vid Glasgow-mötet, när det uppdagades att organisatörerna – efter fossil-lobbyisters påtryckningar – uteslutit tekniken från den så kallade gröna zonen. Men tack vare en rad uppmärksammade insatser av olika kärnkrafts-positiva grupper i den blåa zonen fick till slut även media upp ögonen för den gräsrotsliknande folkrörelse som nu alltmer högljutt tar ställning för kluvna atomers betydelse i en hållbar elektrifiering runt om i världen.

Time Magazine skriver till exempel under rubriken "Nuclear Power is COP26's Quiet Controversy" att: "Det brukade vara så att det enda som riktigt diskuterades var förnybart, men det tycks som folk börjar bli lite mer pragmatiska och förstå att kärnkraften måste vara en del av energimixen."

The Atlantic vill inte vara sämre och inleder sin fina trendspaning "Nuclear is Hot, for the Moment" med orden: "Kärnkraften har trots allt, likt Atlas, burit det tyngsta lasset av världens rena energiproduktion, med jorden på sina axlar år efter år genom tusentals megawattimmar av el som inte krävt förbränning av fossila bränslen."

Även svensk media gav sig hän, inte minst i form av en utmärkt gästkrönika av Hardvardprofessorn Kenneth Rogoff i Sydsvenskan med titeln "Det finns starka skäl att ta förnyad ställning till kärnkraft": "Sol och vind är periodiska energikällor och det finns starka skäl att ta förnyad ställning till kärnkraft. Det finns nu mycket säkrare moderna tekniker både för att bygga stora anläggningar och små generatorer av det slag som används i atomubåtar. Gröna partier må rynka på näsan, men klimatkunnande måste förenas med energikunnande."

_______________________________________________________

Sverige: "Ett svek" att säga nej till ny kärnkraft

Här på hemmaplan är de positiva nyheterna som vanligt mer svårfunna. Det vankas en ny politisk ledning, men även denna tycks ducka för de uppenbara svaren på hur landet bör elektrifieras på ett rationellt sätt. Något som givetvis leder till fortsatt hård medial kritik.

Dagens Industris ledarsida bjöd exempelvis i onsdags på en rejäl dos realism under rubriken "Självklart kan Sverige bygga nya kärnkraftverk": "Budskapet från klimatmötet i Glasgow har varit tydligt: Det är bråttom att fasa ut fossila bränslen och att öka takten i elektrifieringen. Att säga nej till ny kärnkraft är att förminska Sveriges möjligheter att nå klimatmålen. Det är ett svek mot omställningsvilliga företag och i förlängningen mot svensk konkurrenskraft."

Samma publikation backar även upp sina välformulerade åsikter med en bra intervju, som dessvärre endast tycks vara tillgänglig för prenumeranter. Det är Jan Blomgren, expert på energisystem från Uppsala universitet, som kommer till tals gällande elpriser och volatilitet, och som bland annat dömer ut regeringens mål om 100 procent förnybar elproduktion till 2040.

Bland citaten som följer kan man läsa: ”Riskerna ökar markant i Sveriges elsystem om vindkraften byggs ut mycket mer [..] Vill du ha mycket vindkraft ska du också ha mycket kärnkraft [..] Kärnkraftverk åldras inte alls så fort som man trodde när man byggde dem."

Dagens Nyheters ledarsida sätter å sin sida istället fokus på slutförvarsfrågan som man anser bör få en upplösning snarast. Kritiken mot våra folkvalda är osande: "Upplägget går helt emot vad en stor majoritet av remissinstanserna anser är den processuellt bästa vägen framåt. Rimligast vore i stället att regeringen snarast ger grönt ljus till att gå vidare med slutförvaret i Östhammar."

Veckans mest djuplodande och insiktsfulla analys kring vår allt mer skadeskjutna elförsörjning stod nog dock Teknikföretagen för under fredagen. Deras djuplodande ekonomiska analys "Blåsigt väder i Tyskland – en förutsättning för rimligt elpris i södra Sverige" innehåller många goda insikter, och talar klarspråk om hur kärnkrafts-nedläggningarna drabbar varje svensk plånbok: "Stabil tillgång till fossilfri el till ett rimligt pris är en central konkurrensförutsättning för svensk industri. I takt med ökad elektrifiering blir denna konkurrensfaktor allt viktigare. De utmaningar som det svenska elsystemet står inför måste därmed tas på största allvar – för en fortsatt framgångsrik industriell verksamhet i Sverige."

_______________________________________________________

USA: Ny rapport från Stanford/MIT uppmärksammas

Slutligen blickar vi utåt och uppåt, mot mer optimistiska länder och synsätt kring hur kärnkraftens många goda karaktärsdrag kan skapa förutsättningar bortom enbart dess rena elproduktion.

Det hör inte till vanligheterna att ansedda The Economist som första publikation plockar upp en ny forskningsrapport och bygger en hel artikel kring dess slutsatser, men när digniteten är av sådan vikt som vi fick se i veckan från Stanford och MIT tycks man gjort ett undantag.

Och i tidningens karakteristiska anda så nöjer man sig inte med ren rapportering. Här bjuds istället på fullskaliga analyser och insiktsfulla kommentarer kring utvecklingen. Denna vecka handlar det, med Kalifornien som utgångspunkt, om kärnkraftens roll i framtiden.

Utifrån tre observerade trender – återkommande torka, omfattande skogsbränder och ett mål om fossilfrihet till 2045 – har forskarna gett sig in i debatten om förtjänsterna av att livstidsförlänga delstatens sista kärnkraftverk, Diablo Canyon, med tio år till 2035.

Man finner att ett sådant beslut för med sig utsläppsminskningar á 11 procent per år samt besparingar på motsvarande 22 miljarder kronor. Man kan inte hjälpa att fundera på vad vi hade fått se för resultat om en liknande analys hade gjorts i Sverige gällande våra förtidsstängningar.

Vidare föreslår forskarna bakom rapporten att man, utöver elproduktion, även bör nyttja Diablo Canyon till att skapa vätgas och avsalta havsvatten. Artikeln åskådliggör med all önskvärd tydlighet den opinionsförändring kring tekniken som tycks råda i stora delar av världen.

Att just kärnenergins mångsidighet uppmärksammas allt mer är generellt mycket glädjande tycker vi. I debatten kan det ibland låta som att dess höga kapacitetsfaktorer skulle vara ett problem i ett alltmer väderberoende elsystem.

Det är dock troligtvis bara ett bekymmer om man inte skapar mervärde utav karaktärsdragen, till exempel via vätgasproduktion, elektrobränslen, avsaltning – eller som vi skrev om i förra veckan, att staden Haiyang i Kina nuförtiden hämtar all sin fjärrvärme från kärnkraft.

New York Times var faktiskt även dem inne på samma spår i veckan, med ett bra reportage från staden Pevek i Sibirien där invånarna sen en tid tillbaka får såväl varmvatten som värme från lokala atomer. Rubriken är högst iögonfallande: "A Nuclear-Powered Shower? Russia Tests a Climate Innovation."

_______________________________________________________

Sveriges första elbolag med 100% kärnkraft:

• Minimala utsläpp, stabila elnät, orörd svensk natur
• Utmärkt rörligt timpris utan bindningstid
• Forskningsstöd och blixtsnabb kundtjänst
• Topprankade på Trustpilot (4,7 av 5)